Förlossningsfotografering, stockholm


Min förlossningsberättelse

Precis i början av corona pandemi föddes vår lilla pojke. Toapapper var stulsålt på affärerna och som förstföderska kände jag sedan innan mycket oro inför förlossningen som det var.. Främst att jag inte skulle hantera smärta. Jag ville dock föda utan så mycket smärtlindring, men så blev det inte.

17 mars kl. 4.20, 6 dagar före bf började värkarna när jag låg och sov. Jag klev ur sängen och försökte väcka min man lite lätt. Han mumlade något och fortsatte sova. Att sätta sig i badkaret kändes skönt så där spenderade jag någon timme. Värkarna var behagliga och lätta. Kl. 6 väckte jag min man och sa att värkarna började då hoppade han upp ur sängen och vi började springa runt ivrigt och packa klart det sista i förlossningsväska. Bland annat massa konserver och pulversoppor då nya regler kom att partner inte får lämna avdelningen.

Jag ringde förlossningen för att få exakta instruktioner när vi ska åka in och lugna mig själv lite. Mellan 9-11 sov jag och kände värkarna i sömnen. Efter kl. 11 blev värkarna mycket glesare och då tänkte jag att de kanske avtar. Vid 18.00 satte mig i badkaret igen och då eskalerade smärtan. Klev ur badet och värkarna bara ökade på av all värme. Jag försökte tänka på nåt annat; började måla tavla i akvarell, laga middag och föreslog att jag skulle klippa min man, vilket han vägrade.

Jag började skrika av smärta runt 21.00 och även om värkarna inte vara täta nog, ringde förlossningen om att vi vill komma in. Vi fick skjuts av mina svärföräldrar. Bilfärden stimulerade värkarna ytterligare och vi var på plats runt 23.00. På undersökningen var jag öppen 3 cm. Jag var otroligt nervös, spänd och började darra. Jag fick alvedon, lugnande medel, 2 akupunktur nålar och fick gå en promenad med min man längst sjukhuset långa korridor.

kl. 01. kom vi in igen och jag var öppen 4 cm. Värkarna blev så starka att jag skrev rakt ut. Barnmorska ringde narkosläkare efter epidural, men har var upptagen på en annan avdelning. Mellan 1 och 3 minns jag knappt någonting förutom att jag hade extrema värkar. Barnmorskan föreslog lustgas och blev jätte hög. Flaxade med armar och ben, skrek på min man och bad om kejsarsnitt.

Vid 3 kom äntligen narkosläkare och epiduralen började verka om bara ett par minuter. Jag sov mellan 4 och 6 på morgonen. Epiduralen gjorde antagligen processen långsammare och jag öppnade mig ca 1 cm på 3 timmar. På dagen gjordes aktiviteter som promenader, hoppa pilatesboll. kl. 11 tog barnmorska hål på hinnorna. vid 13.00 började jag igen få ont på höger sidan då Epiduralen släppte. Vid 18.00 var jag riktig trött och uppgiven eftersom värkar på ena sidan var så starka. Processen gick långsamt fram. Jag grät och bad om kejsarsnitt. Jag började med lustgas igen, jag kunde hantera den mycket bättre andra gången.

Klockan 19.00 var jag helt öppen. Det kom ny barnmorska och undersköterska vid kl. 22.00 och tvingade mig att vara väldigt aktiv sitta på en liten pall, göra squats och fick värkstimulerande dropp. Fick lägga mig i gynställning och fick direktiv att krysta lite oväntad. På 3 värkar kom han ut. Hade extrem adrenalinpåslag och var super pigg trots att jag knappt sov på 40 timmar. Kände i princip ingen smärta, bara extrem tryck och kändes att man skulle explodera. Födelse av en ny människa är verkligen en mirakel och att få honom mot mitt bröst gav en känsla jag aldrig upplevt förut. Så här i efterhand känns det otroligt kul att ha bilderna från förlossningsfotograferingen.

                                                                                                 

Tanja Ferm Metelitsa

Bröllopsfograf Stockholm

Tanja.metelitsa@live.se

+46704361952

 

 

© 2008-2019 by Tanja Metelitsa  Photography & Illustration